FÖRLÅÅÅÅT!! Det här med dagarna och med hela uppdateringen har hamnat lite åt sidan just nu! Det är mycket med skolan, och sen har killarna varit mycket på hjärnan också (fast det är dom ju hela tiden, men aa)

Men förlåt iaf! Är ledig nu, så ska försöka slänga in ett inlägg lite då och då om dagarna!

Puss!

Jag lovade ju att skriva varför jag blev så irriterad här om dagen, skriver det senare idag!!! JAG LOVAR!!!!

ATT EN DAG KAN VÄNDA SÅ SNABBT! DAGEN BLEV MYCKET BÄTTRE NU!!!! :D

• LYCKAN I LIVET
  
  Det många inte vet om mig, är att jag har inte ett lätt liv, jag har varken lyckan i livet eller tur i kärlek. Och självförtroendet och självkänslan är inte på topp. Jag har gråtit mig till sömns många nätter och har haft perioder då jag har mått dåligt. Jag blir fett irriterad på folk som tror att dom är nåt, men sen inser jag att dom är mycket finare än mig, och får därför kärlek. Jag har fått mitt hjärta krossat många, många gånger och jag är riktigt trött på det. Jag tänker inte dra alla killar över samma kant nu, men många killar tänker fan bara på utseendet, vilket stör mig. Som detta citat:
  
  "Killar tänker på tjejer som böcker. Om vi inte tycker om omslaget så orkar vi inte läsa vad som finns inuti."
  
  Så jävla sant, and that's why I don't have love.. och när jag äntligen får lycka (Kajsa) så försvinner hon lika snabbt och det är därför saknar jag lyckan i livet!
  
  
  
• BARNDOMEN, NÄR ALLT VAR SÅ MYCKET LÄTTARE
  
  Allting var mycket lättare när man var liten, som t.ex. om man är typ 2-3 år och kanske slår sin syster/bror, då blir föräldrarna arga men de släpper det efter bara nån minut, timme typ. Nu när man är tonåring och allt annat skit, så kan det ta flera dagar, veckor innan dom släpper det. Gör man nånting, så liksom, säger föräldrarna bara att hon/han är liten, hon/han vet inte vad för fel hon/han gjorde and that's it! Nu bara, får man värsta utskällningen när man gör nåt. Jag vill bara vara liten igen och förbli det, även fast livet inte var så himla lätt då heller, men mycket lättare än nu!
  
  
  
• OCH DET JOBBIGASTE AV ALLT... KAJSA..
  
  "Danstorps Kajsa var min häst, som jag hade i två år från slutet av 2008 till slutet av 2010. Och det var de två bästa åren i mitt liv.
  
  Det var en dag i november 2008 som vi fick hem henne och då trodde jag att hon var som de andra hästarna vi har haft. Hon var så sliten och hade knappt några muskler alls, lite rund om magen och jag förväntade mig nästan ingenting från henne. De som hade henne innan oss hade bara en sträcka på 20 meter att springa på, fram och tillbaka, så det var ju självklart att hon knappt hade några muskler.
  
  När vi väl började med träningen, så gick det bara bättre och bättre för varje gång och hon började bygga muskler. Vi hade bland annat en åker vi tränade på, men även så hade vi det så bra att vi hade en skog i närheten där vi kunde träna. Vi tränade så hårt, och Kajsa var en sådan häst som älskade att springa, att tävla. Hela träningen lönade sig till slut.
  
  Det första året vi tävlade var 2009 och det var lite som en berg-och dalbana, hon var inte i riktigt det skicket vi ville ha henne i då, men vi tränade och fortsatte att tävla. Allting flöt på och hon var med i ett väldigt stort lopp i maj, lilla elitracet som hör till elitloppet. Men till slut var tävlingssäsongen över år 2009. Efter det fortsatte vi att träna innan tävlingssäsongen 2010 skulle börja i april. Det gick bra och den första tävlingen vi skulle tävla i var i påskägget på Gävletravet den 4 april 2010. Vi hade stora förväntningar här, vi hade tanken på att jag och Kajsa skulle ta hem segern. Jag var så himla nervös och när vi väl kom ut på banan och var redo bakom bilen så släppte allt och vi körde järnet. Hela loppet var vårt, hade ledningen igenom hela och vi tog hem segern precis som vi hade tänkt oss. Det var den första vinsten med henne, men än var det inte slut. Det gick bättre och bättre det året och vi tävlade även här i ett ganska stort lopp som heter Stosjöpokalen i Östersund, 6:e plats, helt okej då Kajsa var brunstig då. Sen på Romme den 6 augusti så var det ett långt lopp, 2640m är 2,5 varv, vilket är långt för ponnysar. Jag och Kajsa hade nummer 1 och i det loppet tävlade också Sveriges snabbaste sto och det var en sådan mäktig känsla när man springer för livet, leder hela loppet och vinner även där. Vinna över Sveriges snabbaste sto som inte ens kom ikapp är mäktigt.
  
  Sen kommer den dagen jag hade hoppats aldrig skulle dyka upp. Det var i oktober 2010 som allting hände, det var som att någon släppte en stor sten på mitt hjärta. Det var tiden då vi var tvungen att lämna tillbaka henne till hennes riktiga ägare för att jag blev för gammal för att köra shettisar. Vi åkte till Romme där hennes ägare var och tävlade, så vi bestämde att vi skulle åka dit och lämna henne där. Under de två hela åren jag hade henne så hittade jag min själsfrände, min bästa vän och att lämna henne i boxen och bara se henne stå där med ledsna ögon. Det går inte att beskriva känslan man fick, det var precis som att hon frågade vad vi håller på med, "vad ska ni göra?", "varför är jag här?" och "varför gråter du?". Hon såg rakt igenom mig och det var så svårt att lämna henne. Tårarna rann för både mig, min syster och min mamma. Jag gick in i boxen för att säga farväl en sista gång och då brast verkligen mitt hjärta. Hon var den bästa hästen vi har haft och varje dag från och med den dagen så har jag alltid velat dra tillbaka tiden och göra om allting.
  
  Den relationen hon och jag hade tillsammans var speciell. Hon var verkligen min själsfrände, min bästa vän, en i familjen. Hon var verkligen min.
  
  Jag hade fel om Kajsa från början. Men jag hittade henne, hon hittade mig och oavsett vad så kommer hon alltid att vara min själsfrände."
  
  Det där kommer från muntliga nationella provet i svenska, har dock tagit bort lite, men allting är därifrån och... jag gråter... Det är ett väldigt känsligt ämne för mig, att prata om henne, det är 2 år sen snart om några månader, sen jag lämnade tillbaka henne, och än så länge så är mitt hjärta fortfarande brustet. Jag saknar henne mer än allt och skulle göra vad som helst för att få träffa henne igen!♥
  
  I have nothing, if I don't have you...♥